Nya vagnen



I helgen har vi då fått testa vagnen ordentligt. Vi är MER än nöjda! Smidig, lätt att köra ( vilket är A&O när man har twins), killarna sitter och sover bra i den- och tar "minimal" plats. Kanon!
En Baby Jogger City Mini Double.
Rekommenderas varmt!

Nu har vi kvar vår "riktiga" vagn med- den har lite andra funktioner som inte denna har, men ev säljer vi den sen ändå.. Att ha två dyra dubbelvagnar känns overkill.. Den andra är en Emmaljunga och har full utrustning från nyfödd-stadie, vilket vi faktiskt har växt ur...

Zander & Eliaz II



Fotograf Sergei Pitkevich

Zander & Eliaz



Fotograf Sergei Pitkevich


Måndag, en rolig dag:-)

Och en väldigt annorlunda dag. Dags för första "tvillingföräldragrupps-träffen". Haha, rätt absurt faktiskt, i vårt upptagningsområde är ju en massa tvillingföräldrar med barn under året. Idag var vi 5 (!) par, och en ytterligare ska vara med. 12 (!) barn! Plus syskon. Hahaaaa.. Det var jätteroligt att få träffa andra twins, att få prata med andra föräldrar som är i liknande situation. För de är inte samma som att ha en enling. Vi kunde konstatera att vi har medgörliga barn iaf, vi lider inte för tillfället av sömnbrist Allan, vilket en del föräldrar visst gjorde. Uppdelade sovrum med varsitt barn mm. Visst, de ÄR tufft med två, inget snack, men de kunde vara värre alltså..

Pernilla- om du läser min blogg... leta upp mig på FB. Jag hittar inte dig, finns ju en miljon Pernillor:-)
Här har du min länk, tror du hittar mig så iaf..

Nu kommer vi att träffas med jämna mellanrum, ska bli roligt! Kameran var med, men jag glömde fota..

Kunglig tvillingfödsel

Nu är de ju som så att jag inte direkt kastar mig över kungliga händelser, följer royaliteterna i deras egna tidningar, kan alla kungligheters namn osv- men lite faschinerad är jag nog allt. Jag tycker om att vi har ett kungahus i Sverige, för det är lite lagom osvenskt egentligen. Att vara "förmer" än andra, glitter & glamour, stora slott o såntdäringa, nä, de är inget för oss svenskar, i i landet lagom. Alltid neutralt. Såklart var ju 2010´års händelse bröllopet, och att vår kronprinsessa tagit en man av folket. (?) Är han folket personifierad? Vältalad, framgångsrik, utan skelett i garderoben  och luuuuugnet själv. Ja- ni hör ju, en äkta svensk.. Sen är de väl med kungahuset som så, äkta svenskhet- de är rätt mö skit innanför dörrarna, men akta er för att visa de utåt. Men jag väljer att tro på prinsess-sagorna. Men nog om detta, de var ju inte alls detta jag skulle skriva om.

Kronprinsparet av Danmark har ju fått tvillingar! Detta är ingen nyhet, för deras kille o tjej kom ju 6;e jan. Men nu finns det bild på de små på Aftonbladet. Och vips- Martina är extra intresserad av kungligheter! Undra varför.. Det jag egentligen fastnade för i denna artikel var alla kommentarerna under. Så SVENSKT! Gömma sig bakom en påhittad signatur ( påtal om de där bakom stängda dörrar.. ) o skriva en massa skit o okunskap. Nu var de inte så mycket skit denna gång, men de verkar finnas de som har de till sin hobby att skriva dumma kommentarer till alla inlägg. Men okunskapen? Visst, jag kunde inte mycket om tvillingar innan jag blev gravid, men ändå? Frågan;
"Hur kan dom vara tvillingar om dom är en kille och en tjej? Det är ju bara barn av samma kön som räknas som tvillingar. Eller hur?"
Eh? Sen var de frågan om varför alla kändisar verkar föda tvillingar ( ja, jag vet, de är inte lätt att tillhöra den kända skaran, haha), diskussioner kring ärftligheten, svar från någon- joooooo, man ärver de från pappans sida! Frågorna kring om de var en naturlig graviditet såklart, osv. Just det sista har jag faktiskt varit förvånad över att jag inte fått fler frågor kring- om de är så att mina kom naturligt, eller om de var med hjälp. Säkert tänker flera såhär, de har barn innan= då har man inte svårt att få barn. Och så vill man inte fråga, eller så undrar man helt enkelt inte. Bara för att man har ett barn sedan innan finns de ju inget som säger att andra gången är lättare, eller för den delen att första gången var på naturlig väg. Men, för er som inte vet, ja, de kom utan hjälp.
Några andra saker då;

*Såklart är barnen tvillingar, även om de är olika kön- men när de är en kille & en tjej är det alltid tvåäggs-tvillingar.

*Att fler kändisar får tvillingar är säkert av samma anledning som resten av världens ökade tvillingfödsel. Mammorna är äldre, och efter 30 års ålder släpper man fler o fler ägg per menstruation= större chans att få två. ( jaja- jag VET! ) 2006 var 3.2% av alla barn som föddes twins. IVF är såklart en anledning med.

*Arvet då? På mammans sida är de genetiskt att få tvåäggs, alltså att kvinnan släpper flera ägg. Enäggstvillingmamma har dubbelt så stor chans att få tvillingar, men en pappa kan inte påverka sin kvinna att de blir två- däremot kan generna följa med över till hans dotter. Vi ar inga andra tvillingar i släkten, så kanske kanske åldern påverkade oss..

*När två ägg blir befruktade av två spermier blir det tvåäggstvillingar. I dessa fall får tvillingarna olika arvsmassa genom att olika ägg från modern smälter ihop med olika spermier från fadern. Tvåäggstvillingar är i princip inte mer lika varandra än vanliga syskon.

*Enäggstvillingar blir det när en spermie befruktat ett ägg och detta ägg senare delar sig. De två fostren, som då blir resultatet, får identiskt lika arvsmassa och blir mycket lika varandra. Sen är de inte en människa- de är två olika individer precis som alla andra syskon och kan utvecklas i olika fart. Och det gäller tvåäggs med såklart, något de får leva med tyvärr är jämförelsen mellan varandra, som säkert kan vara jobbig. Man får tänka på att barnen hör & förstår, att få höra att man är senare/ mindre/ talar sämre osv kan ju omöjligt vara bra. Sen påverkar barnen varandra, om den ene säger ett ord fel säger säkert den andre det fel med, för de härmar ju varandra. Att låta barnen vara ensamma med andra ibland är viktigt, men ack så svårt har jag märkt..

*Generellt brukar man säga att i Sverige är cirka 30% av alla tvillingar som föds enäggs och 70% tvåäggs. Ökande genomsnittsålder hos kvinnan när hon föder barn ökar dock också andelen tvåäggstvillingar.


*Man kan inte veta 100% om det är enäggs eller 2 äggs när det är samkönade barn, om man inte gör vävnadsprov. Men en del saker under graviditeten ( skiljeväggar, fostersäckar o moderkakan ex) kan hänvisa åt hur de är. Vi är ganska säkra på att vi har tvåäggskillar.

Vill ni veta mer? Tvillingklubben.se



Kronprisbarnen, bild Aftonbladet.

Lite bilder från våra första veckor:-)



Zander & Eliaz- några timmar gamla.
Våra goa goa killar!
Deras första kläder var från Landstinget Halland. Supersnygga som har hållt sen 70-talet! Mössorna är någon form av gasbinda. Men, de är ju de finaste ändå:-)



BB i Varberg.
Zander hade för högt Bilirubin- alltså gulsot. Bilirubin är ett starkt gult ämne som bildas när de röda blodkropparna dör. Hos spädbarn/ prematurbarn är inte alltid lever fullt utvecklad- vilket innebär att den inte kan ta hand om bilirubinet som den i normala fall gör. Denna typ av gulsot botas genom ljusterapi.
Zander låg i lite mer än ett dygn i denna solsäng. Det var riktigt jobbigt att inte ha sin lille kille hos sig. Det är en himla massa knappar o slangar o mätinstrument kopplat till sängen i kuvösrummet. Runt huvudet satt specialskydd för ögonen.
Zander verkade tycka det var skönt där i sängen- han bara sov och blev väckt när de var matdags. Jag snodde honom förvisso en timme extra vid matning en gång.
Häromdagen var vi och gjorde nytt test på båda killarna- genom blodprov i en ådra i huvudet. Jag tittade INTE. De är båda inom gränsvärdet idag, skönt det. Zander är fortfarande lite gul, men inget som behöver behandlas.




Hemma från BB.
Filippa är en MYCKET duktig storasyster!
Hon frågar nästan varenda gång de är flaskmatning på G om hon får mata en. Och hon gör de med bravur! Vi tvingar henne inte- utan hon får komma själv när hon har lust. Det har gått bra med henne o killarna, sen har vi märkt att hon är lite extra känslig, tårarna rinner väldigt lätt. Men inga onda ord om de små. Vi försöker vara noggranna med att göra små saker ensamma med henne.



Besök:-)
Inte bara systrar som gillar att mata:-)
Nina, min goda vän och sjukgymnast ( tack igen för att du hjälpte mig genom graviditeten!! ) hälsade såklart på!
En stor fördel med att jag pumpar det mesta än sålänge är att inte bara jag har ensamrätt på de små.Det är ju mest när de äter som de är vakna.. Amningen ja, vi kämpar på. Inte varenda mål, utan lite mittemellan. Eliaz äter bra, men de är ju hopplöst att veta om de verkligen får i sig någon mat. På BB vägdes killarna föra o efter amning för att se mängden mat- och den var usel. Men idag är de starkare och borde få i sig mer. Målet är inte fullamning kanske, för de blir nog svårt med två- men att kunna amma hela mål ändå, och ha pumpbröstmjölk elr ersättning upptill.



Kusin-besök:-)
Tror aldrig jag sett en så förväntansfull liten kille som Albin. ÄNTLIGEN har han fått kill-kusiner! Bland alla tjejjer i släkten var de dags- ååååå, vad han ska spela boll med dem! Hm, vi får väl se:-) Han vågade hålla direkt, och såg så glad ut. De var sååå små och söta! Och syster Alice sken som en sol, som alltid.


Svägerskan Sandra
Blev inte alls sugen på fler barn eller så? Min bror Niklas kanske inte fullt håller med ännu.. Det var jätteroligt att bror med familj kom och hälsade på våra fina gossar. Sandra hann tom mata innan hemgång.
Och av Sandra fick vi de finaste dockor jag sett! Jag gjorde ju ett inlägg för ett tag sedan ang detta- och gissa om jag blev glad ( å mina killarna vägnar såklart, hihi.. ) när paketet innehöll dessa;



HELT BEDÅRANDE DOCKOR!!
Tack Sandra igen!

2 VÄLSKAPTA GRABBAR!

Inlägget ni väntat på kanske??

Några minuter över, och några som kommenterat att de inte skrivs så flitigt här på bloggen. Inte alls konstigt..

Eliaz & Zander har kommit till oss:-)
Födda 17/8 kl 21.19 & 21.21
Eliaz 48cm 2695gr
Zander 47cm 2545gr
Akut kejsarsnitt på Halmstad BB. Blev förflyttade till BB i Varberg på lördagen 21/8- och kom hem 1/10. Killarna mår idag mycket bra- de ökar bra i vikt.
Skriver en utförligare berättelse längre fram, tror jag själv måste landa i det som hänt först..




Zander till vänster & Eliaz till höger. Syskonkärlek!!


Bilder privata


Utställnings.... -tvillingar?

Som hundar på utställning?

Såklart, tvillingar är för de flesta fascinerande, så har det alltid varit. Och för oss blivande föräldrar mer än någonsin. Men ändå. Idag var jag med om något jag inte riktigt vet om jag tyckte var ok..
Satt ute på framsidan och hörde grannarna prata. Den äldre grann-kvinnan hade tydligen sina barnbarn på besök- två helt bedårande 6-åriga tvillingkillar.
De pratade om killarna och den andra grannen ropar till sin 6-åriga dotter- "titta!! De är tvillingar, se de är ju preciiiiiiis likadana, kom o kolla!". O sen pratade de om killarna över deras huvuden, precis som de var något man ställer ut för allmän beskådan? 
Nu kanske de är så att killarna tycker de är helt OK med all uppmärksamhet, de har jag såklart ingen aning om, men de var ändå på nåt sätt absurt. En sak när de är pytte-små, men grabbarna var ju rätt stora. Undra om de fortsätter i vuxen ålder? Haha, de kan nog bli komiskt isåfall..
När grannen med barnen sen passerade mig så sa hon "- ja kolla här, så här ser de ut om 6 år!". Det var inte så farligt, och killarna verkade ta det hela med ro. Undra om de tycker de är lika lajbans när de är 12 år..

Framför allt undrade jag om jag blir likadan. Det kanske är helt normalt och vanligt, bara det att mina hormon-öron hör allt gällande tvillingar nu... Och man sätter in det mesta i sitt egna liv. Lite undrar jag med hur Filippa reagerar, när det är sådan uppståndelse kring de två som kommer. En tjej i 4-årsåldern kan säkert va känslig. Det bästa besökare kan göra är nog att be Filippa visa bebisarna, så att hon får vara Stolt Storasyster...

Något jag hörde som vi kommer att komma att fundera på sen är det här med samma klass osv. De hade gått på samma avd på dagis, men skulle vara i olika klasser nu. Det är säkert bra för den personliga utvecklingen, men är inget man som förälder ska ta för givet. Barnen ska faktiskt få ha en åsikt själva med. Vill de vara tillsammans ska de vara det. Idag är det "modernt" att dela på syskon, men jag tror verkligen inte att det finns något rätt eller fel. Det beror ju på barnen i slutändan.
Sen tror jag att de är viktigt att man gör egna saker med barnen. Att en får åka med och handla ensam med mamma tex. De skall inte alltid ses och kallas för tvillingarna. Sen ska man absolut inte ta och försöka gömma att de faktiskt är tvillingar, för det är en stor del av deras personlighet!
Vi har ju aldrig haft några i vår närhet, så vi får verkligen uppfostra med vår egna övertygelse. Genom böcker och tidningar får man reda på mycket, sen får man försöka överföra vad man själv tycker är rimligt.

I vilket fall. Barnens åsikt när de blir äldre kommer att styra oss i mångt och mycket- inte vad andra eller vi själva tycker är rätt eller fel. Sen får man hjälpa dem med rimliga alternativ.

Jösses. Barnuppfostran.


Kejsarsnitt

Igår var en omtumlande dag.

Inbokad på läkarbesök, UL & mätning- och tydligen förlossningsplanering. Niklas var, som tur va, med- även om jag först tyckte att han inte behövde de. Men allt har en orsak.
Träffade en ny läkare denna gång, och han var väldigt trevlig. Och noggrann i sina förklaringar.

En liten bekymrad rynka kom mellan hans ögon när han gjorde UL: och rätt snabbt hade han konstaterat att bebis "nr2" inte längre bara hade foten ivägen, utan hela rumpan. Vilken som heter nr1 o nr2 beror på i vilken ordning de tror att de kommer ut. Nr2 blev nu alltså nr1. Och att föda första tvillingen i säte är otänkbart. Att den ska vända sig nästan lika omöjligt, och h*n med huvudet neråt kommer inte ner heller.

Från att ha velat ha snitt från början, till att förstå hur farligt de är för mig och accepterat vanlig förlossning till att nu inte ha något val är jobbigt. Läkarna har ju gjort ett "bra" jobb med att förklara riskerna med ett snitt i min kondition.
Och de hjälper inte med uppmuntrande ord- " du ska se att de går bra osv osv osv". Medicinska fakta talar för sig självt. Punkt. Sen håller jag såklart tummar att de ska gå så bra de någonsin kan, och det är ju det jag får intala mig. Men samtidigt är jag realist, och vi måste vara förberedda på en tuff tid framför oss. Allt som sen blir bättre är ju positivt då.

Iaf. Bebisarna mår alldeles utmärkt! De väger ca 2200 & 2300gr nu. De är minst sagt rörliga! Och idag har jag bäddat en spjälsäng och vagnen:-) 2 babysitters har Niklas jagat rätt på, bilstol är löst, en extra amningskudde. Förlossningsbrev behövs inte längre, väskan är planerad och de känns under kontroll.

Och nej. Vi kommer inte berätta vilket datum som vi fått på förlossningen. Sen kan de ju bli akut snitt med om de små får för sig att komma tidigare...

Tufft

Alltså, de senaste veckorna har varit sjukt jobbiga. Ont överallt, fullkomligt orkeslös o supertrött- utan att kunna sova. Sån är dagen idag. Var vaken länge inatt, ont i magen & kunde inte sova. Oroar mig för förlossningen, att de ska komma när Niklas inte är hemma ( va sjutton gör jag då?? ). Stressad över att inte allt är klart, även fast jag vet att de löser sig.

Idag har iaf jag fått fram lite baby-kläder från Filippas första tid. De var inte mycket som inte var rosa eller tjejjigt. De låter jag vara sålänge, tills vi vet vad de är för filurer därinne. En sak är säker, är de två grabbar har vi kläder till övers till nån annan som behöver dem.. Då mottages baby-killkläder tacksamt. Bodys i strl 50-56 & 62 har vi rätt mycket. Men man har ju inte en aning om hur mycket kläder som går åt när de är två.. Hittade sängkläderna med, och där hade vi så de räckte o blev över. De finaste vi har har vi fått av Sandra, min svägerska. Hemmasytt i urgulligt rosa tyg. Av någon anledning hade vi två uppsättningar Laban-lakan till vagn. Väldans bra! Tror inte vi kommer bli sådana som tvunget ska ha likadana kläder till de små, men lite är ju roligt att ha lika tycker jag.

Baby-skydd till bilen är ordnat genom en kollega. Spjälsäng av en annan kollega. Ev även ett skötbord med. Nu letar vi febrilt efter Babybjörn Babysitters. Begagnade alltså. Kanske man behöver en amningskudde till med, för att ha en på varje våning. Filtar, leksaker osv har vi i överflöd.. Imorgon ska Niklas åka till Malmö & hämta vinterdäck som han köpt ( HELT knasigt i augusti, eller hur?? Men, att stå där i slutet av oktober utan däck känns inge vidare.. ) Och så ska han stanna på Ikea i Helsingborg o inhandla lite annat. Jag ordnar en bra inköpslista till honom:-)

34 fulla veckor...

Idag har jag gått hela 34 fulla veckor- imorgon går jag in i v35.
Måtte de nu stanna i minst 7 dagar till därinne- så jag slipper föda i Halmstad!

Men vänta lite nu? V35??!! HUR I HEEEEELA VÄRLDEN GICK DETTA TILL??
Kanske är dags för några foton, tycker ni det:-) ??

O BB-väskan är inte packad, inget förlossningsbrev skrivet, sängen är inte monterad, våra bebiskläder & allt ligger på vinden.. Skötbord är inte här, bilbarnstol saknas. Inga babysitters. Rätt olikt mig faktiskt.. Men, jag tror ändå vi har läget under kontroll.

Och så får vi hålla tummarna att bebbe "nr 2" som ligger i säte och har blockerat vägen för Nr 1 med sin fot tar o flyttar på sig lite! Nr1 kommer ju inte ner o fixerar sig annars, trots att h*n ligger med huvudet neråt... Kejsarsnitt är inte önskvärt längre. Tänk att man snart ska gå igenom en förlossning igen. Märkligt. Och denna gången ska två ut.


Kroppen har sagt stopp

Har sovit i stort hela dagen. Mår allt annat än bra. Fy fn va detta är jobbigt och tråkigt. De hade varit väldigt skönt att ha lungor att andas med...

Nu ska jag ta en kall dusch, och sen lägga mig igen.


Att orka stå ut

Om det är någon som har ett bra knep för att inte bryta ihop tar jag tacksamt emot det.

Sen någon vecka tillbaka protesterar kroppen hejdlöst. Lederna värker och gör mig galen. Ryggen smärtar, huvudet spränger, magen gör ont. Och jag mår illa. Tarmen är kass, börjar få bråck på benen och är allmänt deppig. Sömn-bristen tar ut sin rätt. Kombinationen värme, v31, sjukdom och stress är nog inte så bra.

Och det är ju som så att det inte bara är att sätta sig o vila, som så många säger. Har man ett hem som inte sköter sig självt och framförallt en dotter man vill ta hand om är det inte det lättaste. Sen har verkligen den ork som jag hade för några veckor sedan tagit slut, så jag är stressad för övervåningen. Det är mycket jag borde göra. Sen har vi mycket inköp för de två små som snart kommer.


Magen; fotograf Filippa

V27 nu:-)






Dagliga pussen på magen.

Nu är jag SÅ trött på detta

Nu vill jag inte må dåligt mera! Förkylningen vägrar släppa, och alla gravidkrämpor man någonsin kan drabbas av verkar drabba mig denna gång. Iom att jag har flera vänner som inte har varit gravida än, så är jag snäll o undviker att berätta vad som kan hända.. Huvudvärken är otroligt jobbig- flera gånger om dagen känns det som att ögonen ska ramla ur. O de är inte de lättaste att lägga sig o vila heller. Då trycker det överallt, jag får ingen luft och blir illamående. Jaja. Sånt är livet. Undra om jag får något extra för allt det här.. såklart bebisarna, men de får ju Niklas med. En smula avis på honom, han kan ju fortsätta som vanligt, träna o va ute på rajraj. Mest är jag avis på att han har ork.
Han busade ordentligt med Filippa innan, och det saknar jag.

Vecka 25



Nu har jag gått 24 fulla veckor + 5dgr, jag är alltså i v 25. Ni som saknar magbild ska jag försöka orda de till- men denna illustrationen får duga sålänge. O min mage petar ungefär sådär med..

24 VECKOR

Nu växer de ögonbryn, tandämnen för både mjölk- och vuxentänder har bildats och smaklökarna har eventuellt börjat fungera. Huden är röd och rynkig oavsett hur de senare kommer att se ut.

Bild och text från babycenter.com

När bebisarna kommer

Detta är faktiskt en liten liten önskan till vår släkt o vänner.

Jag sitter o har precis läst Amelia Väntar Barn, som jag fick låna av grannen. Det var ett reportage om förlossning, o tårarna sprutar direkt. Håhåjaja, hur ska de här gå?
Men, de var inte det detta inlägget skulle handla om. Det fanns 10 tips som räddar förståndet, de flesta handlar om saker vi själva ska tänka på, vila osv. Men, några saker behöver vi hjälp med;

Det handlar om våra önskningar när de små är här. Redan innan Filippa kom var vi ganska så "hårda" med ett visst önskemål- att vi skulle höra av oss när vi skulle orka ha besök. Detta gäller även nu. Vi vill mer än gärna ha besök, men beroende på hur vi mår så är de viktigaste att vi hittar lugnet här hemma, Filippa är nybliven storasyster, jag är nyförlöst ( på vilket sätt vetekatten.. ) o Niklas har nog fullt upp. Jag ska lära mig att amma två små liv, och de är jag införstådd med att de kan ta tid.

"Låt andra behandla dig som en drottning" stod det i tidningen. Detta är absolut inget som passar mig, men jag förstår grundtanken. För oss kan de vara att ni skippar blommorna, ta med hämtmat istället! Köp inga blombuketter, köp blöjor:-)
Ni som gillar att baka- fyll gärna vår frys.. Mammas köttbullar vore inte heller fel:-)

Sen röjde vi ju på vinden.. Halva vinden är full med Filippas saker. De är babyleksaker i MÅNGDER o 3 flyttkartonger med gosedjur. Filippa har lekt med allt, så inget har varit överflödigt, om de nu skulle vara så att någon tolkar de som otacksamhet att vi fick så otroligt mycket när hon var liten. Bara de att vi behöver inte mer, tänkt på miljön, vi återanvänder detta mer än gärna. Dessutom blir Filippa delaktig iom detta, för hon "ger" ju sina saker till bebisarna.  
Däremot kommer vi säkert att behöva kläder:-) Blandade storlekar.

Sen det mest självklara. Glöm inte Filippa, läs gärna en bok eller pussla en stund med henne. Henne får ni gärna behandla som en drottning!


Läkarbesöket idag

Idag var de dags för läkarbesök igen, denna gång hos min ordínarie läkare Per. Han är egentligen pensionär, men jobbar extra ändå. Han är enl alla som vet den mest erfarne läkaren de har, inte så konstigt. Han verkar omtyckt med, och de förstår jag. Han är inte snabbast, o glömmer fort, men de tar jag med en nypa salt. Sålänge han håller mig o bebisarna under kontroll o hjälper mig med de jag behöver ha stöd med är jag mer än nöjd.

Först var de lite prat om hur jag mår osv, vikten- vilken var bra ( beroende på hur man ser de såklart, jag hade ökat precis lagom, men sen att jag väger för mycket från början sa han inte.. ) Genomgång av alla mediciner jag tar osv- sen va de dags för UL. De har ingen extern skärm, så jag såg inte så mycket på sniskan tyvärr. Men allt ser bra ut, de växer som de ska, o verkar starka o krya. Skönt.
Och NEJ- alla ni som undrar, vi vet inte vad de är för kön. Per sa att då får han leta i 20 minuter för att vara säker, o de funkar ju såklart inte. Så vi får leva i ovisshet tills de är här verkar de som.

Sen blev de tal om förlossningen.
Han hade tydligen "glömt" att vi bestämt kejsarsnitt. Jaha. Han försökte öppna dörren lite försiktigt vad jag tyckte om de, och klok kvinna som jag är lyssnar jag såklart. Vi talade om fördelar, nackdelar osv. Om man ska va helt krass, så är de ingen fördel alls med kejsarsnitt idag. Iom att jag ätit kortison sålänge kan de skada mig, för man läker inte så bra, infektionsrisken är större osv. Och de hade tydligen retat tarmen extra mycket. Jag ville gärna höra mer, för visst är de så att jag faktiskt känt lite sorg för att inte gå igenom en vanlig förlossning igen, efter helvetet med Filippa. Ett vackrare minne hade varit fint, men inte till vilken pris som helst. Nu har jag dessutom kommit längre i graviditeten, och är lugn med den. Att ha behövt oroa sig för förlossningen fram till nu hade nog skapat problem. MEN. Jag vet inte än vad de väcker för känslor, det mesta snurrar nu och beslutet är inte taget. Alla dörrar är öppna.
Jag frågade ang Aurora-samtal, alltså med en barnmorska som är expert på området. Per var med på noterna direkt, o ringde chefen på den kliniken o bokade tid. Han förklarade lite kortfattat, och sa att "Martina är en klok kvinna som är trevlig att tala med". De var snällt, men satte mig lite på press... Fröken duktig vill gärna komma ut o lufta sig lite kände jag direkt, men det skall inte vara anledning nog för att välja vanlig förlossning. Jag skall ge Aurora-gruppen en chans. Jag skall läsa min förlossningsjournal och se vad de väcker för känslor.
För de är klart- för barnens skull är en naturlig nedkomst bäst. Om de blir vanligt kommer de ändå att sätta igång mig lite tidigare, så de kan planera in allt lite bättre. Detta blir en mycket stort beslut. Såklart blir de diskussion med Niklas med, han vet hur jag var förra gången.

Nu är jag sjukskriven tills barnen kommer ut.

Hjärtljud

Idag har jag varit hos barnmorskan. Allt var så bra så, och jag fick höra hjärtljuden för första gången. Båda var starka o intensiva! Jättekul. Nästan identiska med.
Mitt järnvärde hade sjunkit ngt, o de är inte bra med förväntat. Får äta än mer grönt! Vikten går stadigt uppåt, tyvärr, o värre lär de ju garanterat bli..

Sen var jag hos Nina igen på akupunktur. De gör ont, men de är de värt! Sen orkar man inte mycket mer den dagen, men i längen verkar jag bli pigg av det. Sista tre veckorna har ju jag faktiskt mått bättre än under hela graviditeten.


Åsså ännu en natt

Så har man genomlidigt ytterligare en jobbig natt. Värken i kroppen gör så det är fullkomligt omöjligt att sova. Hjärtat skenar och de känns som det ska hoppa ur bröstet.
Jag är helt slut när jag lägger mig, men så kommer smärtan krypandes och sen vaknar varenda fiber i kroppen. Tog täcke o kudde o la mig o soffan, somnade till slut i Filippas säng ( hon hade passat på att ta min.. ) halv 4. Då tror man ju att man kunde få sova lite längre på morgonen, men icke. Magen, tarmen & blåsan väcker mig. Så nu är de en jobbig dag framför mig.


Tidigare inlägg
RSS 2.0