Martinas Kaos

Igår var en omtumlande dag.

Inbokad på läkarbesök, UL & mätning- och tydligen förlossningsplanering. Niklas var, som tur va, med- även om jag först tyckte att han inte behövde de. Men allt har en orsak.
Träffade en ny läkare denna gång, och han var väldigt trevlig. Och noggrann i sina förklaringar.

En liten bekymrad rynka kom mellan hans ögon när han gjorde UL: och rätt snabbt hade han konstaterat att bebis "nr2" inte längre bara hade foten ivägen, utan hela rumpan. Vilken som heter nr1 o nr2 beror på i vilken ordning de tror att de kommer ut. Nr2 blev nu alltså nr1. Och att föda första tvillingen i säte är otänkbart. Att den ska vända sig nästan lika omöjligt, och h*n med huvudet neråt kommer inte ner heller.

Från att ha velat ha snitt från början, till att förstå hur farligt de är för mig och accepterat vanlig förlossning till att nu inte ha något val är jobbigt. Läkarna har ju gjort ett "bra" jobb med att förklara riskerna med ett snitt i min kondition.
Och de hjälper inte med uppmuntrande ord- " du ska se att de går bra osv osv osv". Medicinska fakta talar för sig självt. Punkt. Sen håller jag såklart tummar att de ska gå så bra de någonsin kan, och det är ju det jag får intala mig. Men samtidigt är jag realist, och vi måste vara förberedda på en tuff tid framför oss. Allt som sen blir bättre är ju positivt då.

Iaf. Bebisarna mår alldeles utmärkt! De väger ca 2200 & 2300gr nu. De är minst sagt rörliga! Och idag har jag bäddat en spjälsäng och vagnen:-) 2 babysitters har Niklas jagat rätt på, bilstol är löst, en extra amningskudde. Förlossningsbrev behövs inte längre, väskan är planerad och de känns under kontroll.

Och nej. Vi kommer inte berätta vilket datum som vi fått på förlossningen. Sen kan de ju bli akut snitt med om de små får för sig att komma tidigare...