Martinas Kaos

Idag begav jag mig på Mission Fuckin´Impossible. Bikini.
KRÄK. BÄVER. BÄVERNYLON.
Alltså?? Är jag helt dj... felskapt? Får rumpan plats är midjan 10cm för stor- alt så får inte låren plats. Och hittar man nederdel- varför i hela bäverlandet ska överdelen va skapt för en smal kvinna runt om med jättetuttar? Finns de verkligen ingen annan än jag i hela världen som är bred runt om och har utammade mjölkförpackningar? Jaja. Hittade till slut efter att ha provat minst 25 plagg, då i mindre storlek än jag borde ha. I samma butik där jag inte fick på mig en del plagg i STÖRRE storlek än vad jag brukar ha..

Vad gör man då i sin besvikelse? Man shoppar vidare, med säkrare kort. Alltså till barnen. Lite kläder och framförallt 1-årspresent ( hur i heeeela världen gick detta till, snart ett år?? ) till killarna från mormor & morfar. En sådan här- erkänn skitfräck!!?? Känns ju som klippt o skuren till tvillingar, perfekt iom att man måste ha två av allt...

Vaknade runt tio i förmiddags ( Niklas rättade mig noga- de är INTE morgon kl 10... ) av att barnen skrek. Märkligt, jag brukar vakna tidigare av deras läten.. Sova till tio? Ändå är jag dödstrött, jag tror kroppen och själen är så genomtrött den bara kan bli och jag behöver sova ikapp. Sen gör det inte lättare att gå upp med killar som har fått för sig att va vakna två tim varje natt. Jag undrar så varför och känner mig så maktlös, jag tror ju inte att de vaknar av illvilja, nåt är ju fel. De utvecklas mycket nu, kanske de har växtvärk, tandvärk eller drömmer för mycket de inte kan hantera. I vilket fall, arg är inte bra att bli på dem- men lätt är det inte. Efter varsin flaska välling somnade de till slut om- och sov enl uppgift till kvart i sju.

Men varför var de så tyst hemma då?? Jo, Niklas hade redan vart på Byggmax och gjort några ärenden. När jag kom ner hade barnen fått frukost, de var inne i bilen och påväg. Igen. Till Byggmax, Varbergs Trä & stan. Frukostägg ( nä, förlåt, förmiddagsägg ) var kokta till mig och ensam o tystnad kunde jag intaga frukost.. ( läs brunch eller nåt... )

Märkliga tider.

Då var de dags igen.

På morgonen idag konstaterade Filippa;

"Alltså mamma, du HAR verkligen en stor rumpa". "Den är verkligen jättestor"
Och efter en stunds fundering..

"Så blir de när man är vuxen"

Imorgon är det midsommarafton, och vi ska som vanligt till vår "sommarfamilj" i Glommen. Helt sjukt underbart! Där har vi firat midsommar och känt oss så välkomna i 8-9 år nu. Malin, som är "grundkompisen" och hennes familj, syskon med familjer och föräldrar skålar vi med. Förr om åren var det utgång på kvällen i Varberg, mamma Eva körde alltid in ett glatt gäng. Ett gäng som stal blommor i trädgårdar, tog en snaps för mycket och var väldigt trötta dagen efter. Nu är det andra tider. Vi har ynglat av oss i solens fart, och även detta år går det i väntans tider... Den lilla stugan behöver byggas ut nu- tror jag ska föreslå det?? I år är saknaden stor efter morfar dock, och vi får dedikera en snapsvisa till honom. Då sitter han däruppe o ler, och kommer med en klok fundering kring vad som helst. Hur vi i vårt lag ska klara oss ( och vinna som vi gjort alla övriga år?? ) utan honom i tipspromenaden återstår att se. Han är nog med oss ändå.

Just de, snapsvisor blir det även på Norska, då halva gänget har både lusekofta och kommer insjungandes "Ja, vi elsker dette landet" ( Nationalsången alltså... ) Eller som Thea konstaterade. Filippa hör dåligt, för hon fattar inte ett skit av vad Thea säger- inte ens om hon ropar..

Njae, iaf ute verkar solen titta fram. Sömnbrist gör mig alltid på ett uselt humör- och ihop med stress o kinkiga ( tjatiga ) barn blir resultaten illa. Förstår inte varför jag inte kan somna.. eller jo, de fattar jag väl, har för mycket att tänka på, i vanlig ordning. Igår satt jag o Niklas o gick igenom familjeschemat inför närmsta 3 veckorna. Är glad om jag överhuvudtaget hinner andas. SEN, kanske kanske, lugnar de ner sig. Sommarvilan kan inträda! Den välbehövliga vilan där man ska ta igen senaste årets jobb här hemma..
Haha, vem fasen lurar jag. Vila får jag göra när jag blir äldre.. Fast- då kommer barnbarn jag vill passa, en gnällig gubbe o gamla föräldrar att ta hand om. Och kanske någonstans mittemellan kan man ta upp karriären. Men SEN! Då djävlar ska barnen få ta ta hand om mig, när jag är riktigt gammel. Gud NÅDE den som stör mig då!



Dessutom ska jag va grymt sexig!

Idag har jag gjort färdigt sidoborden av huggekubb. Svart täcklasyr har jag använt, och jag är riktigt nöjd!
Vad tycks?






Bilder privata

Nu var de ett tag sen jag skrev något va? Hinner inte alltid, de är full fart nu med två MYCKET aktiva killar. De ställer sig upp, ska klättra på allt o de är ett fasligt springande. Filippa har dessutom sommarlov- så med tre barn hemma hinner man inte mer än att sköta hushåll. Förutom idag, eller nja, jag sköter fortfarande hushåll... Niklas bygger en ny köksö till oss- äntligen! Den andra var så smal så barstolarna fick inte plats inunder nu när bordet flyttats ut från väggen. Nu gör vi en bredare, och med en lika dan skiva som köksbänken har. Tror de kommer blir kanon! När han snickrat färdigt tar jag över med spackel & färg. Om några dagar är den på plats:-)

Vad mer då? Njae.. vi har köpt plasttak som ska vara på pergolan som vi ska bygga på baksidan i sommar.
Vår "gamla" vagn är såld idag... Igår hade Christian & Lisa (äntligen enl deras utsago.. ) Eliaz själva hemma i Väröbacka. Filippa var där med & lekte med Elliot, Niklas & Zander var o kollade på fotboll i Lerkil och jag var en supersnabb sväng på Ikea. De flesta rätt nöjda alltså..

Jag känner de som en förkylning är på G- helt matt i hela kroppen. Sen kan de va så med att när Niklas är hemma så slappnar jag av lite o då känner jag tröttheten på ett annat sätt kanske. Snart har han sommarledigt, då hoppas jag att vi båda ska komma i fas. Om någon själ vill ha barnen en kväll eller dag så jag & Niklas kan grejja- eller bara åka o fika nånstans- ensamma, så får ni gärna de:-) Sen har vi en del på G med i sommar- gatufest, Liseberg, Sunny Standup och bygga pergola. Räcker o blir över alltså.. N fick en utekväll i present, inkl barnvakt, den ska vi ta och utnyttja med:-)

Och sen börjar man jobba. Jaha. Vart tog detta året vägen då?

Säger det igen, läs denna bloggen

Jag blir så satans förbannad, lessen & förtvivlad. DET GÖR ONT! Det kunde ha drabbat vem som helst, tänk på det!
Jag tycker verkligen personalen ska ut i hetluften, granskas, rullas i skiten. Bli av med jobbet och om det hade vart möjlighet, hamna i fängelse. Vi SKA vara tacksamma för att socialen finns, för det är många barn som far riktigt illa idag, men va fan? Detta är ju inte familjens fel- det är socialen?! Hur många fler fall finns det, med oskyldigt dömda?

SKÄMMS!

Som småbarnsförälder hinner man inte alltid blogga. Så är det. Lägger tiden på att agera klättervägg till killarna istället. Shit va de går framåt! Båda killar ställer sig upp på knä, och kan med viss hjälp ställa sig upp från den posen. De kräl-kryper i full fart- de låter både dada o mamababa. Sen är det såklart jättetufft att växa, helt plötsligt ska visst alla tänder komma på samma gång, två nere o två uppe är på väg, och såklart måste det göra vansinnigt ont. Äta är mindre roligt, och de skriker och får panik varenda mål. Så det blir mycket välling nu, för det gör inte lika ont. Sen strider ju det mot allt man tycker som mamma- för man läser ju överallt HUR barn ska äta, flaska en gång, LAGAD mat två ggr, nyttigt mellanmål osv osv. Äh, va fasen, Niklas växte upp på pannkakor och han är både smart, frisk & snygg. Jag jobbar hårt att lita på det sunda förnuftet- för det är bättre att de äter lite och får i sig vätska än att inte äta alls. Under en kort period måste de väl vara så!? De kommer nog bli stora o starka o ha 44 i skostorlek ändå. Mamma kommer känna sig liten när hon har två killar hemma på över 180..  (Oj, vilket drömscenario, jag kommer känna mig liten, vilken bantningsvariant??!!:-) )

Sen undrar jag en sak. Eller nä, jag konstaterade det för längesen- killar är otroligt faschinerade av sin snopp. Man hinner knappt få av blöjan innan handen är där nere o DRAR. Ordentligt med, ska de tydligen vara. Och så fnittrar de lite. Killar!?
Här ser jag faktiskt en uppfostringsskillnad som man helt omedvetet har gjort, när killarna drar skrattar man lite- "titta, snoppen", men om Filippa hittade sig själv när hon var bebis tog man undan handen och jag kan ge mig fasen på att jag sa "ajaj". Varför någon?? Vaddå gammalt inlärt beteende!?