Martinas Kaos

Som hundar på utställning?

Såklart, tvillingar är för de flesta fascinerande, så har det alltid varit. Och för oss blivande föräldrar mer än någonsin. Men ändå. Idag var jag med om något jag inte riktigt vet om jag tyckte var ok..
Satt ute på framsidan och hörde grannarna prata. Den äldre grann-kvinnan hade tydligen sina barnbarn på besök- två helt bedårande 6-åriga tvillingkillar.
De pratade om killarna och den andra grannen ropar till sin 6-åriga dotter- "titta!! De är tvillingar, se de är ju preciiiiiiis likadana, kom o kolla!". O sen pratade de om killarna över deras huvuden, precis som de var något man ställer ut för allmän beskådan? 
Nu kanske de är så att killarna tycker de är helt OK med all uppmärksamhet, de har jag såklart ingen aning om, men de var ändå på nåt sätt absurt. En sak när de är pytte-små, men grabbarna var ju rätt stora. Undra om de fortsätter i vuxen ålder? Haha, de kan nog bli komiskt isåfall..
När grannen med barnen sen passerade mig så sa hon "- ja kolla här, så här ser de ut om 6 år!". Det var inte så farligt, och killarna verkade ta det hela med ro. Undra om de tycker de är lika lajbans när de är 12 år..

Framför allt undrade jag om jag blir likadan. Det kanske är helt normalt och vanligt, bara det att mina hormon-öron hör allt gällande tvillingar nu... Och man sätter in det mesta i sitt egna liv. Lite undrar jag med hur Filippa reagerar, när det är sådan uppståndelse kring de två som kommer. En tjej i 4-årsåldern kan säkert va känslig. Det bästa besökare kan göra är nog att be Filippa visa bebisarna, så att hon får vara Stolt Storasyster...

Något jag hörde som vi kommer att komma att fundera på sen är det här med samma klass osv. De hade gått på samma avd på dagis, men skulle vara i olika klasser nu. Det är säkert bra för den personliga utvecklingen, men är inget man som förälder ska ta för givet. Barnen ska faktiskt få ha en åsikt själva med. Vill de vara tillsammans ska de vara det. Idag är det "modernt" att dela på syskon, men jag tror verkligen inte att det finns något rätt eller fel. Det beror ju på barnen i slutändan.
Sen tror jag att de är viktigt att man gör egna saker med barnen. Att en får åka med och handla ensam med mamma tex. De skall inte alltid ses och kallas för tvillingarna. Sen ska man absolut inte ta och försöka gömma att de faktiskt är tvillingar, för det är en stor del av deras personlighet!
Vi har ju aldrig haft några i vår närhet, så vi får verkligen uppfostra med vår egna övertygelse. Genom böcker och tidningar får man reda på mycket, sen får man försöka överföra vad man själv tycker är rimligt.

I vilket fall. Barnens åsikt när de blir äldre kommer att styra oss i mångt och mycket- inte vad andra eller vi själva tycker är rätt eller fel. Sen får man hjälpa dem med rimliga alternativ.

Jösses. Barnuppfostran.