Martinas Kaos

Visst går tiden undan, de gör den. Är i vecka 22, och det blir närmare o närmare till småkrypen kommer. Fullkomligt omöjligt att föreställa sig hur de kommer bli. Känner lite panik att knappt något är fixat än, det är mycket som måste lösas. Säng med alla tillbehör, skötbord, barnstol till bilen, kläder osv. Vinden måste vi röja för att iaf hitta en uppsättning av detta, och de borde väl göras innan jag blir så fet så jag inte kommer upp i luckan?

Tiden gör ju att man känner mer o mer gravidbesvär, eller rättare sagt andra besvär. Illamåendet försvann som tur var, fast nu kan jag må illa av trötthet. Foglossningar, inflammerade nerver, svullna kroppsdelar ( typ alla), svårighet att röra sig, huvudvärk och framförallt den fruktansvärda halsbrännan. Och tröttheten. Nu har ju kroppen ändrats en hel del- magen är gigantisk och den är ivägen. Känner varje dag av sammandragningar, då är de sitta still som gäller.. håhåjaja- hur ska de sluta..??

Men, vissa dagar är de riktigt bra, jag har energi och tycker de mesta är lätt. Då tar jag ut all energi på en gång- lika bra de, för den lär ju inte lagras! Sen kommer de några dåliga dagar, typ som idag. Igår mobiliserade jag all kraft för en dag på jobbet. De dagarna lär inte bli många till.. Avslutade dagen hos mor & far, o jag o pappa skrattade så tårarna rann. Vi har väl samma sjuka humor, mamma tyckte inte de va lika kul:-)

Tur att de iaf finns något man kan göra. Idag har jag fått akupunktur av Nina, andra gången. 7 nålar sattes idag. Den i handen gjorde ONT, men annars känns de inte så mycket. Detta skall förhoppningsvis hjälpa mot foglossningssmärtorna. Sen blir man som ett "ursketet äpplamos" efteråt. Men iom att de är en kass dag spelade de inte mycket roll. 
Sen blir man glad bara av att träffa nyfunna vännen Nina:-)

O sen kom Lisa Stjernström på en snabbvisit, underbart!!  
Och imorgon är en annan dag. Då är jag säkert pigg igen!!

Idag har jag fått akupunktur för foglossningar o inflammerade nerven i rumpan. De gjorde inte så ont som jag befarade:-)
De är ingen bättring än, och det kommer ta flera gånger innan jag ev märker skillnad.
Mådde sådär efteråt, varit väldans trött o frusit. Mått lite illa med. Det är tydligen vanligt.

Undra hur många cm magen har vuxit senaste veckan.. borde börja mäta. Den är gigantisk! HUR ska de här sluta??

Så var det då äntligen dags för det "stora" ultraljudet idag- när bebisarna skulle granskas ordentligt så man vet så allt är rätt. Det är inte lätt att göra detta på tvillingar märkte jag. Dels är det två som skall kollas- de tar tid, och sen busar de o gömmer sig, vänder sig, slår volter osv. Men de var väldigt snälla ända tills fotograferingen skulle ske- då hade de tröttnat på uppvisningen, vände ryggen till och kurade ihop sig. Haha.
Niklas & Filippa fick sitta snällt i väntrummet medans undersökningen pågick- och det tog 45 min. Tror nog Niklas var lite nervös innan de fick komma in. O inte tala om Filippa- jag har aldrig sett henne så spänd som när hon fick komma in.
Ååååhhhh- va glad hon var- hon såg direkt vad som vad var vad. Till skillnad från Niklas... haha.

Och jag är exakt den dagen jag trott, idag har jag gått 18 fulla veckor. Nästa vecka är det halvtid. Hur gick detta till??
De är precis lika stora- sånär på en mm. Alla mått stämmer som på en "enling" än sålänge, så det är verkligen inte konstigt magen är stor- jag har ju dubbelt mått därinne. 36 cm bebis redan.

Vi kallade dem bebis A & B. B sparkade A rätt rejält, hm, jag undrar jag- det kommer säkert hålla i sig:-)

Här kommer en av bilderna.



Det är så underbart!! Nu börjar verkligen lyckan över det här infinna sig:-)

I torsdags när jag hämtade Filippa på dagis fick jag reda på en riktigt rolig nyhet!!

En av dagisfröknarna väntar barn, och det har jag vetat ett tag. Råkade ju springa på henne på MVC. Där avslöjade hon inget, men med tanke på att hon gick o vägde sig var det rätt uppenbart. När vi sågs någon dag efter avslöjade hon att så var fallet. Jätteroligt.
Men- till det ÄN bättre:-)
I torsdags hämtade jag tjejjen, och hon kom fram & sa att "jag har något att berätta!- Jag ska med ha tvillingar!!". VA??
Haha- så roligt. Åh, vad jag försod vad hon sedan berättade, om chocken när UL gjordes, om alla praktiskt planer man får, rädslan osv. Och hon sa att de är ju precis som det jag berättade när jag fick reda på det.. Nu har hon vetat det i 2 veckor ung, så de "värsta" har lagt sig.. Jag har ju vetat i 10 veckor redan. Men- vi är i nästan samma vecka! och hon bor på väg ut mot Lindberga- alltså precis utanför Trönninge. Nu har vi varandra!! Så, på jag har nog minsann fått mig en ny väninna till i Varberg. Jag blir så lycklig!!
Jag kan bara se det som att det fanns många anledningar till att det blev 2 bebisar.

Efter många om o men fick de fatt på en läkare som kunde kolla twinsen redan idag. De verkar må så bra. Den ena far runt rejält, den andre/a är väldigt lugn, vilket har varit fallet de gånger jag sett dem. Kommer det vara tydliga drag när de kommer ut tro, en galning o en lugn?

Nu hoppas jag verkligen att min UC snart blir bättre, ingen vändning i sikte:-( Mår inge kul.

Har precis varit på extrainsatt möte med barnmorska, för att tala om hur jag mår. De tyckte jag skulle träffa en läkare & kolla till de små. Nästa tid fanns hos ordinarie läkare var 12 april.. så imorgon ordnar de en tid till mig på Gynakuten på KK.
-Där vi fick reda på att de var två små liv i magen, efter vad vi trodde var ett missfall i v 6. Snacka om förvåning, tro att de gått åt skogen, o få reda på att man väntar twins?
Jaja, det känns bra att bli dubbelkollad! Oron är jobbig, de är ju liksom inte bara jag själv som skall må bättre nu...

På fredag går jag in i v 16!!
Jag känner rörelser varje dag, speciellt på kvällen. Det är fantastiskt att de redan har en dygnsrytm. Funderar på hur ONT de kommer göra sen när de blir större och kan sparka rejält?


Bild från Babycenter

Ibland undrar jag om de inte snart räcker med djävulstyg?? Tarmen är inte de minsta bättre, somnade 5 (!) imorse,  efter ytterligare en helvetisk natt. Det krampar som satan i tarmen. Trots en aggresiv behandlig har inget hänt, och idag kommer jag att börja med en kortison-dos. Detta känns allt annat än bra, för man har ju hört att det är farligt att äta kortison när man väntar barn....

Och så igår damp då brevet från Försäkringskassan ner, precis som jag faktiskt har haft på känn. De kunde inte godkänna min sjukskrivning, för att inte läkaren varit tydlig nog. Samma brev skulle gå till honom, och de hade inte skickat det till MCV- utan till Sjukhuset. Man har tydligen inte nog med problem? Ringer mödravården, och Per min läkare, skulle vara på plats. Så jag tog alla papper o åkte upp. Han hade fått brevet, och var arg som ett bi. Det visar sig att han sitter i utredningsgruppen (3 st läkare i Sverige. ) som FK anlitar för att avgöra hur och när sjukskrivning av gravida kan bli aktuellt. Skulle inte han veta hur det skall fyllas i då, eller vilka krav som sätts. Misstänker faktiskt att jag tyvärr denna gång fått en handledare som inte kan. Fö så har jag aldrig förr haft problem med FK.
Han satte sig och skrev ett rätt långt brev till FK- och kunde försäkra mig att de löser sig! Han tyckte det var minst sagt pinsamt.

.... och jag passade såklart på att berätta om min Ulcerös som krånglar, han blev bestört. Jag MÅSTE börja med kortisonen, fort som attan. Han frågade om tarmen krampar, o de gör den ju. Det kan sätta igång kramper i livmodern, vilket innebär att de går åt skogen. Jag skall ta mina tabletter ikväll. Och jag är sjukskriven nu tom 31 mars- men de var inte tal om att jag får gå o jobba så fort sa han.
Väldigt väldigt skönt med ett bra läkarteam.

Jaja, livet är inte som man alltid önskar sig. Helst hade jag velat gå igenom den här graviditeten och varit pigg. Men allt tar min kraft.

O på tal om läkarteam- har varit i bassängen idag o tränat. Min sjukgymnast är toppen:-)

Imorgon har jag något roligt att se framemot! Ska till stan o fika med Emma- som ska ha barn samtidigt som mig:-)

Jahajaaaa. Nu ska jag börja träna i bassäng igen, och kom på att varesig rumpa eller mage får plats i bikinin längre. Väntar på att bikinin ska komma in på Mama Living i Varberg. Tur att inte så många ser en där i badet. Blir värre till Beach 2010..


Hanne Takini från Mamalicious

Idag har jag varit o träffat en ny sjukgymnast, hon verkade toppenbra. Dessutom gick hon i helgen en kurs om akupunktur vid foglossning. VÄLDIGT passande. Nu får jag inte göra de än på några veckor, såhär tidigt kan det vara farligt. Även om inget är bevisat att så är fallet utsätter jag mig inte för det.
På måndag skall jag krypa i badkläder ( hur i hela friden baken nu ska få plats?? ) o ner i deras underbara varmbassäng. Det är 32gradigt havsvatten. Inte äckligt klorerat, och det är en underbar miljö. Gick där nästan hela förra året efter min knäskada. Som fö skulle ha opererats i februari, men icke sa Nicke- du är ju gravid! Jaha- 120kilo Martina på ett trasigt knä... blir ju något att se framemot.
Men- i vatten känner man sig som en sjöjungru o lätt som en fjäder:-)
Mitt bäcken är redan löst, men har inte vridit dig än. Förra graviditeten var hela högersidan på bäckenet roterat- o guuuuudars va ont de gjorde. Jag fick TENS flertalet gången, läs här om ni vill veta vad de är, och detta kommer jag säkert få nu med, fast inte före v 22.

Är hemma idag med, men känner mig lite stressad över jobbet. Det finns så mycket som väntar på mig- vilket iof är jätteroligt. Men de är svårt att inte bli uppstressad över detta. Sitter i soffan med dator och arbetspapper överallt. Nu är ju mitt jobb sånt, och jag är tacksam för att fortfarande vara med i matchen.

Idag tycker jag dessutom att mitt nya ordspråk som följer mig "din och min sanning är två olika sidor av verkligheten" passar bra, läste en sak som jag kunde ha mått väldigt dåligt över. Men- jag har jobbat med mig själv och tänker inte ta till mig av sånt som andra tycker. Dessutom när de själva aldrig ens varit i narheten av min verklighet.

Pernilla gjorde mig VÄLDIGT glad idag- bara för att hon ringde!

Bild från Varmbadhuset Friskvågen i Varberg. Mycket trevligt!

Igår var jag och träffade min gravid-läkare igen. Fick göra ett UL ( Ultraljud ) och allt ser så bra ut så. De växer som de ska. Det är mycket märkligt att se att det är två i magen- två av allt. Fostersäckar, hjärtan, bebisar.. Den ena av dem ska nog bli boxare- va "hanhon" flaxade omkring med armarna. De har tydligen en period där de rör väldigt mycket på sig.
Enl läkaren verkar det vara tvåäggstvillingar, man kan se det beroende på hur breda skiljevägagrna är osv. Vilket innebär att det faktiskt kan vara en tjej och en kille:-) Fast de spelar ingen som helst roll. Men jag och Filippa kom på att är det två killar får grabbarna övertaget i familjen- och det går ju bara inte för sig! Kanske är två tjejjer:-) Då får Niklas de svettigt... haha.
Vi planerade lite inför framtiden, och jag kommer senast att bli sjukskriven i slutet av maj, då jag är i v 24. Sen tror jag kanske inte att jag orkar jobba heltid fram tills dess, men en dag i taget. Det kommer att bli kejsarsnitt vilket känns skönt att redan nu veta.
Är fet som en padda redan, hur i hela friden ska detta gå??
Nu ser de ut ung såhär:
Bild från Babycenter.