Läkarbesöket idag
Idag var de dags för läkarbesök igen, denna gång hos min ordínarie läkare Per. Han är egentligen pensionär, men jobbar extra ändå. Han är enl alla som vet den mest erfarne läkaren de har, inte så konstigt. Han verkar omtyckt med, och de förstår jag. Han är inte snabbast, o glömmer fort, men de tar jag med en nypa salt. Sålänge han håller mig o bebisarna under kontroll o hjälper mig med de jag behöver ha stöd med är jag mer än nöjd.
Först var de lite prat om hur jag mår osv, vikten- vilken var bra ( beroende på hur man ser de såklart, jag hade ökat precis lagom, men sen att jag väger för mycket från början sa han inte.. ) Genomgång av alla mediciner jag tar osv- sen va de dags för UL. De har ingen extern skärm, så jag såg inte så mycket på sniskan tyvärr. Men allt ser bra ut, de växer som de ska, o verkar starka o krya. Skönt.
Och NEJ- alla ni som undrar, vi vet inte vad de är för kön. Per sa att då får han leta i 20 minuter för att vara säker, o de funkar ju såklart inte. Så vi får leva i ovisshet tills de är här verkar de som.
Sen blev de tal om förlossningen.
Han hade tydligen "glömt" att vi bestämt kejsarsnitt. Jaha. Han försökte öppna dörren lite försiktigt vad jag tyckte om de, och klok kvinna som jag är lyssnar jag såklart. Vi talade om fördelar, nackdelar osv. Om man ska va helt krass, så är de ingen fördel alls med kejsarsnitt idag. Iom att jag ätit kortison sålänge kan de skada mig, för man läker inte så bra, infektionsrisken är större osv. Och de hade tydligen retat tarmen extra mycket. Jag ville gärna höra mer, för visst är de så att jag faktiskt känt lite sorg för att inte gå igenom en vanlig förlossning igen, efter helvetet med Filippa. Ett vackrare minne hade varit fint, men inte till vilken pris som helst. Nu har jag dessutom kommit längre i graviditeten, och är lugn med den. Att ha behövt oroa sig för förlossningen fram till nu hade nog skapat problem. MEN. Jag vet inte än vad de väcker för känslor, det mesta snurrar nu och beslutet är inte taget. Alla dörrar är öppna.
Jag frågade ang Aurora-samtal, alltså med en barnmorska som är expert på området. Per var med på noterna direkt, o ringde chefen på den kliniken o bokade tid. Han förklarade lite kortfattat, och sa att "Martina är en klok kvinna som är trevlig att tala med". De var snällt, men satte mig lite på press... Fröken duktig vill gärna komma ut o lufta sig lite kände jag direkt, men det skall inte vara anledning nog för att välja vanlig förlossning. Jag skall ge Aurora-gruppen en chans. Jag skall läsa min förlossningsjournal och se vad de väcker för känslor.
För de är klart- för barnens skull är en naturlig nedkomst bäst. Om de blir vanligt kommer de ändå att sätta igång mig lite tidigare, så de kan planera in allt lite bättre. Detta blir en mycket stort beslut. Såklart blir de diskussion med Niklas med, han vet hur jag var förra gången.
Nu är jag sjukskriven tills barnen kommer ut.
Först var de lite prat om hur jag mår osv, vikten- vilken var bra ( beroende på hur man ser de såklart, jag hade ökat precis lagom, men sen att jag väger för mycket från början sa han inte.. ) Genomgång av alla mediciner jag tar osv- sen va de dags för UL. De har ingen extern skärm, så jag såg inte så mycket på sniskan tyvärr. Men allt ser bra ut, de växer som de ska, o verkar starka o krya. Skönt.
Och NEJ- alla ni som undrar, vi vet inte vad de är för kön. Per sa att då får han leta i 20 minuter för att vara säker, o de funkar ju såklart inte. Så vi får leva i ovisshet tills de är här verkar de som.
Sen blev de tal om förlossningen.
Han hade tydligen "glömt" att vi bestämt kejsarsnitt. Jaha. Han försökte öppna dörren lite försiktigt vad jag tyckte om de, och klok kvinna som jag är lyssnar jag såklart. Vi talade om fördelar, nackdelar osv. Om man ska va helt krass, så är de ingen fördel alls med kejsarsnitt idag. Iom att jag ätit kortison sålänge kan de skada mig, för man läker inte så bra, infektionsrisken är större osv. Och de hade tydligen retat tarmen extra mycket. Jag ville gärna höra mer, för visst är de så att jag faktiskt känt lite sorg för att inte gå igenom en vanlig förlossning igen, efter helvetet med Filippa. Ett vackrare minne hade varit fint, men inte till vilken pris som helst. Nu har jag dessutom kommit längre i graviditeten, och är lugn med den. Att ha behövt oroa sig för förlossningen fram till nu hade nog skapat problem. MEN. Jag vet inte än vad de väcker för känslor, det mesta snurrar nu och beslutet är inte taget. Alla dörrar är öppna.
Jag frågade ang Aurora-samtal, alltså med en barnmorska som är expert på området. Per var med på noterna direkt, o ringde chefen på den kliniken o bokade tid. Han förklarade lite kortfattat, och sa att "Martina är en klok kvinna som är trevlig att tala med". De var snällt, men satte mig lite på press... Fröken duktig vill gärna komma ut o lufta sig lite kände jag direkt, men det skall inte vara anledning nog för att välja vanlig förlossning. Jag skall ge Aurora-gruppen en chans. Jag skall läsa min förlossningsjournal och se vad de väcker för känslor.
För de är klart- för barnens skull är en naturlig nedkomst bäst. Om de blir vanligt kommer de ändå att sätta igång mig lite tidigare, så de kan planera in allt lite bättre. Detta blir en mycket stort beslut. Såklart blir de diskussion med Niklas med, han vet hur jag var förra gången.
Nu är jag sjukskriven tills barnen kommer ut.
Kommentarer
Trackback
