Martinas Kaos

Är väl kanske inte så bra att redan ha den inställningen, kl 0800 på morgonen. Men att vakna med ledvärk från helvetet och svullna leder ( känns som jag gått upp 8 kilo inatt) gör inte början på dagen rolig, inte alls. Sen att konstatera att jag inte hinner med något hemma - att här ser ut som helvete puttar inte direkt upp humöret heller. Jag önskar att jag hade förmågan att inte bry mig, att kunna stänga av lixom. Hade velat lära mig att leva med smärtan, för jag kämpar emot. Någonstans tycker jag att om jag lär mig leva med den så accepterar jag, vilket innebär att jag aldrig kommer bli bra. För andra kanske det betyder att det blir bättre- och dem är jag avis på. Vad betyder det egentligen? Ska man acceptera? Och vad händer då? Om det är bra att göra det- HUR gör jag för att komma dit då??

Använder min slitna svordom. BÄVER!