Martinas Kaos

Borde inte vara förvånad, överraskad eller reagera överhuvudtaget egentligen.
Min egna sjuksköterska ringde idag. " hur mår du osv.. "
-Inget nytt under solen- mår så dåligt som jag brukar, ungefär. Har börjat med kortisonen igen, för jag ORKAR inte leva såhär. Kanske en smula piggare av det.
-Ja, dina värden var rätt dåliga.
Man mäter i Kalprotektin, alltså graden av inflammation. Den varierar väldigt mellan patienter, så man får mäta sig mot vad man brukar ha. Jag brukar, när jag är rätt kass ha runt 10-12.
517 hade jag nu. En tröst kan ju vara att man faktiskt kan mäta upp till flera tusen, så jag är inte dödligt sjuk i vart fall- tjohooooo.

Nä, jag inbillar mig inte att jag mår dåligt, men ibland hade de vart bättre att tro att jag låtsas vara sjuk. Då hade nån kunnat ge mig en smäll på käften- skärp dig Fröken!

Jag inbillar mig nog att jag inte är sjuk. Som idag, skulle besegra allt o bege mig till stan med killarna när F var på dagis. Lägger ingen lång historia på detta, men de var väl inte de bästa jag gjort. HUR ska jag kunna tycka att livet är kanon när jag inte ens orkar utanför dörren?

Sjuksköterskan ska prata med läkaren imorgon, ev sätter de in en annan medicin. Som används på patienter som är transplanterade. Alltså, sänka immunförsvaret till zipp, zero, nada, noll. Jaha- är DET alternativet??
Då ska jag passa mig för alla sjuklingar. Ok..? Dagisbarn, har man hört talas om det??

Pissråtta.