Martinas Kaos

Imorgon är det midsommarafton, och vi ska som vanligt till vår "sommarfamilj" i Glommen. Helt sjukt underbart! Där har vi firat midsommar och känt oss så välkomna i 8-9 år nu. Malin, som är "grundkompisen" och hennes familj, syskon med familjer och föräldrar skålar vi med. Förr om åren var det utgång på kvällen i Varberg, mamma Eva körde alltid in ett glatt gäng. Ett gäng som stal blommor i trädgårdar, tog en snaps för mycket och var väldigt trötta dagen efter. Nu är det andra tider. Vi har ynglat av oss i solens fart, och även detta år går det i väntans tider... Den lilla stugan behöver byggas ut nu- tror jag ska föreslå det?? I år är saknaden stor efter morfar dock, och vi får dedikera en snapsvisa till honom. Då sitter han däruppe o ler, och kommer med en klok fundering kring vad som helst. Hur vi i vårt lag ska klara oss ( och vinna som vi gjort alla övriga år?? ) utan honom i tipspromenaden återstår att se. Han är nog med oss ändå.

Just de, snapsvisor blir det även på Norska, då halva gänget har både lusekofta och kommer insjungandes "Ja, vi elsker dette landet" ( Nationalsången alltså... ) Eller som Thea konstaterade. Filippa hör dåligt, för hon fattar inte ett skit av vad Thea säger- inte ens om hon ropar..