Edsbyn Inredningar

Marknadsför din sida också

Ulcerös Colit-bloggande

Ibland blir man förvånat påmind om att faktiskt bloggen kan läsas av vem som helst med internetuppkoppling, o än mer förvånad blir jag av att de faktiskt är någon som verkar intresserad av vad jag skriver.. Det glädjer mig såklart, för de är ju därför jag bloggar. ( och av en hel del andra skäl.. )

Min sjukdom tex. Det är oerhört skönt att ha ett forum där jag kan rasa, skrika, va förbannad osv, utan att någon behöver ta illa upp. Att skriva av sig är nyttigt. Sen kanske jag kan få förståelse, något uppmuntrande eller kanske tom medlidande ibland. För man känner sig ensam, väldigt ensam. Det är en sjukdom med mycket "skam"- för vem fan vill prata bajs o tarmproblem? Detta slog jag ifrån mig ganska fort, för jag insåg att ska jag överhuvudtaget kunna leva med detta, så kan jag inte skämmas för det. Ni runtomkring mig fick helt sonika tåla det, och de verkar ni har gjort bra ( kanske ni anser nåt helt annat, men håll de för er själva då.. :-) ) Dessutom så går forskningen inte fort fram alls, för i läkarvärlden råder stark hierarki. Hjärt / hjärnsjukdomar och läkare där har större status, de är lättare att få forskningsanslag osv. Det är rätt osexigt med en gastrolog-yrket. Med detta inte sagt att jag tycker hjärt/ hjärnsjukdomar ska ha mindre i forskningspengar ( snarare tvärtom!! ), men att det borde satsas mer i vår nya folksjukdom! För det är vad det är. Idag är det fler med UC än med diabetes typ 2. Hur många vet vad diabetes är? Hur många vet vad UC är? Det talat väl sitt tydliga språk- UC är en sjukdom som göms undan i garderoben.

Att läsa om andra i "samma sits" kan ibland hjälpa, man får tips om vad man kan göra, hur andra ser på saken osv. För en sak är väldigt säker; läkarna vet inte alltid vad man ska göra! Tex med kosten, de slår det ifrån sig, att sjukdomen har något att göra med kost. Eh, alla mat går igenom magen/ tarmen- klart som sjutton att de påverkar. Precis som stress tex gör. Hur stress påverkar just mig kan vi ta en annan gång.

Anledningen till detta ( snart låååånga ) inlägg beror på en kommentar jag fått av en läsare som heter Jennifer. Hon har samma sjukdom som jag, och har galet ont på morgonen med. Jag önskar så att jag kunde svara på hennes fråga- vad jag gör när de smärtar som värst. Att kunna hjälpa någon annan vore guld, sånt mår jag bra utav. Hennes sjuksköterska sa- "ta 2 panodil." Nä, de hjälper väl föga!? Hade jag vetat så hade jag tillämpat det, var så säker. Men EN sak vet jag, som hjälper ibland! Vetekudden! Denna varma goa kudde- lägg den på de onda o de hjälper lite grann. Betydligt skonsammare än att ta en tablett till.. för de är ju som så, de där tabletterna tar vi ju en del ändå. Om de gör ont i "ändan" kan man smörja med Xylocain- den lindrar.

Efter hennes inlägg känner jag mig inte så ensam. Tack Jennifer, och hoppas snart ditt skov blir bättre! Jag blir nyfiken, vad jag förstod har du haft sjukdomen sen du var 14? Berätta gärna mer.

Kram!

Kommentarer
Postat av: Jennifer

Jag har haft min sjukdom sedan jag var 9 år. Och blir 20år i Juni! Och jag har använt min vetekudde sedan jag var 6 år säkert, hehe :) Imorse hade jag lika ont som igår, ringde och frågade vad jag skulle göra, då skulle jag bara öka med en cortison, så äter alltså 4 tabletter nu sen i onsdags. Jag vill ju inte bli tjock igen, känns så himla jobbigt för har inte berättat nåt för mina vänner vad jag är för sjuk för dom skulle ändå inte fatta.. Har fått många frågor genom åren där folk tror att jag har skolkat när jag har varit borta så mycket, dom har inte en aning om vilket besvär man har, därför har jag mest sagt att jag har feber osv.

Jag har heller inte vågat skaffa någon pojkvän på några år pga. det här.. Just nu känns allt skit! Oj vad jag skriver =) Så du är definitivt inte ensam om det här! Kram

2011-01-21 @ 14:20:55
Postat av: Hanna

Det är så himla bra att ni berättar om det här! Precis som du säger Martina är det en sjukdom man inte gärna talar om, vilket gör att man smyger och känner sig ensam istället. Bort med skammen!



Kram

2011-01-22 @ 10:54:33
URL: http://magkansla.webblogg.se/
Postat av: Sofia K

Hej, googlade på UC och hamnade då av slumpen hos dig. :) Jag har också HAFT UC, fick det när jag var 12, opererade bort hela tjocktarmen när jag var 14 efter att ha haft ett skov som i princip aldrig gick över. Nu är jag 22 år och helt frisk :) i alla fall i mina ögon sett. Hur som helst, ville bara lämna en liten hälsning från en fd. UC-sjukling. Kämpa på, såg senast i aftonbladet idag att de gjort nya upptäckter gällande UC.

2011-02-07 @ 16:04:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0