På tal om tandläkaren.
Jag gillar INTE att nån gräver mig i käften. Käften är min. Vissa tycker säkert att jag ska hålla käften ibland, och de kan jag väl göra- men låt den för guds skull va!
Så, lite lagom nervös inför första besöket på evigheter hos en misshandlare med blå handskar sysselsatte min hjärna mig med annat. Det var en ovanligt snygg tandläkarstation- en massa designerstolar, bord, tyger, lampor, kuddar osv. Man är väl förmodligen lite störd när man kan namnge de mesta möbler hos en tandis, och dessutom namnge flera av designerna.
Sen att en av stolarna var den kända "Lilla Åland" av Carl Malmsten, de gjorde ju saken lätt.. En sittpuff var jag faktiskt tvungen att smygtitta på namnlappen, för den visste jag inte vem som gjort..
Men, nervositeten förvann en smula. Humöret gick upp, iaf tills jag var undersökt o kostnadsberäkningen kom.
Äsch, det där tycker jag är en fullt naturlig bieffekt av ditt arbete. Jag är ju likadan även om jag inte jobbar med inredning. Å andra sidan har jag nog gånger flera bevisat det där med arbetsskada :-)
Fick dessutom ett mess idag- svägerskan frågade om jag tittade på ett program på tv- för de hade den tapeten hon letade efter.. Jag letade upp programmet och svarade inom 2 röda. Ja, jag visste de med. Va ÄR FELET? Förvisso var de tapet av Josef Frank, så de var ju självklart.. :-)
HA! Såg du "Halv åtta hos mig" igår? Lindberg var på tapeten kan man fyndigt säga...
Naj naj, Hanna.. de var de programmet jag menade, och de var Franks tapet "paradiset".. inte Lindberg..
Var ju löjligt lik en av Lindbergs tapeter...som jag inte kommer ihåg vad den heter. Nevermind - bra val av tapet i alla fall :-)
