Martinas Kaos

Igår kom vi hem från Östra Sjukhuset efter att akut fått åka in dit i fredagskväll med Eliaz. bråcket gick inte att få tillbaka, och då har man bara en stund på sig innan tarmen kan dö, så med gråtande bebis & hans bror begav vi oss fort till Göteborg. De blev inget fredagsmys med Filippa. Stackars tjej- hon var förtvivlad och jätterädd. Eliaz skrek ju otröstligt, och hans föräldrar var ju lite panikslagna..

Vi kom in direkt och fick träffa en läkare, som minst sagt hade problem med att få in bråcket.. de tog säkert 30 långa minuter, smärtsamma sådana för lill-killen. Målet var att få in det temporärt, för att operera på lördagen- de vill inte gärna söva så små på natten. Klokt. Operationen blev på lördagmiddag, och de gick bra. På söndagen var de så dags för operation på Zander. Hans bråck fastnade inte som på Eliaz, men iom att de var stort och vi ändå var där, tog de hand om honom med. Väldigt skönt, för då slapp vi åka in en gång till...

Båda killarna har klarar detta med bravur. Klart, de är oroliga och har problem med tarm osv, men ändå.. Vi föräldrar har med klarat det bra, men idag när vi är hemma släpper det. Gråten sitter i halsen hela tiden. Kroppen värker som sjutton. Ångesten sitter i bröstkorgen.

Kanske orkar skriva närmare sen om operationerna.
Här hittar ni bilder osv- från Niklas blogg.