Alltid är de något..
Talade med mamma nu ikväll, och hon berättade om deras minst sagt kaotiska dag. Först var hon, pappa o farmor i Borås för farmor hade läkarbesök där. Bara det var oroande, farmor är 82 år och kan såklart inte ta hur mycket som helst. I vilket fall var det de minsta problemet idag, för efter besöket var hon på ganska gott humör och vi hoppas på snabbt tillfrisknande.
Mamma & pappa kom hem, åt lite o skulle vila. Pappa skulle åka o jobba med kom inte längre än till toa- där han ramla ihop i fruktansvärda smärtor i jumsken. Mamma ringer sjukvårdsupplysningen ( för pappa tyckte fortfarande i det läget att han är Stålmannen o behöver ingen ambulans. Mamma borde lära sig att inte lyssna på honom i de lägena... ) Iväg till vårcentralen i Fritsla, där han har sin läkare numera. Ilfart till Borås med ambulans, massor med morfin som inte hjälper.
Det visade sig vara ett ordentligt bråck- vilket isig kanske inte är "farligt" så vitt jag vet, men det ger tydligen helt galna smärtor. Akutoperation såklart. Han ligger kvar i Borås, o hur länge han ska vara där vet ingen. De kommer förmodligen att behöva operera honom en gång till.
Det är tufft att bo i Varberg när sånt händer, helst ville jag sätta mig i bilen o åka direkt.
Pappa har det senaste 1.5 året gått igenom ett rent helvete- som han verkligen inte är värd. Hoppas snart det är slut på fanskapet.
Har talat med min doktor idag, och kommer att sättas på som han sa " aggresiva mediciner" nu direkt. Det är farligare för bebisarna om jag är sjuk än att jag tar mer medicin. Har tappat 1.5 kilo sen i lördags, så jag kan verkligen förstå att det inte är bra för barnen. Mår ändå lite bättre idag, för jag ökade medicinerna redan i lördags, för det har han sagt innan att jag kan göra om jag känner det är något på G. Jaja- bara att avvakta.
Är det inte bättre på måndag får jag kortison- och det känns inte alls bra att äta under graviditeten..
Mamma & pappa kom hem, åt lite o skulle vila. Pappa skulle åka o jobba med kom inte längre än till toa- där han ramla ihop i fruktansvärda smärtor i jumsken. Mamma ringer sjukvårdsupplysningen ( för pappa tyckte fortfarande i det läget att han är Stålmannen o behöver ingen ambulans. Mamma borde lära sig att inte lyssna på honom i de lägena... ) Iväg till vårcentralen i Fritsla, där han har sin läkare numera. Ilfart till Borås med ambulans, massor med morfin som inte hjälper.
Det visade sig vara ett ordentligt bråck- vilket isig kanske inte är "farligt" så vitt jag vet, men det ger tydligen helt galna smärtor. Akutoperation såklart. Han ligger kvar i Borås, o hur länge han ska vara där vet ingen. De kommer förmodligen att behöva operera honom en gång till.
Det är tufft att bo i Varberg när sånt händer, helst ville jag sätta mig i bilen o åka direkt.
Pappa har det senaste 1.5 året gått igenom ett rent helvete- som han verkligen inte är värd. Hoppas snart det är slut på fanskapet.
Har talat med min doktor idag, och kommer att sättas på som han sa " aggresiva mediciner" nu direkt. Det är farligare för bebisarna om jag är sjuk än att jag tar mer medicin. Har tappat 1.5 kilo sen i lördags, så jag kan verkligen förstå att det inte är bra för barnen. Mår ändå lite bättre idag, för jag ökade medicinerna redan i lördags, för det har han sagt innan att jag kan göra om jag känner det är något på G. Jaja- bara att avvakta.
Är det inte bättre på måndag får jag kortison- och det känns inte alls bra att äta under graviditeten..
Kommentarer
Trackback
