SATC
Igår var de äntligen dags för flickorna att gå o se Sex And The City 2.
Förväntningarna var inte skyhöga, med tanke på alla dåliga recensioner. Men, det ÄR SATC, de kan inte bli dåligt. Och de var de såklart inte heller.
Film nr 1 och serien är så mycket bättre. Tjejjerna ger sig nu iväg på resa, alltså bort ifrån City. Bara där missas en del tycker jag. Prinsessan (Carrie) fick ju sin Prins (Mr Big) i första filmen efter många om o med. De som kämpat för barn fick barn, och Samantha är den evige singeln. 52 år. Så vad skulle filmen handla om? Äktenskap.
En hel hög med äktenskapliga problem uppstår såklart. Och vi får se åldersnojja. I stora portioner. Tjejjerna har mao vuxit upp, blivit damer. En del känns igen, det är de vanliga problemen som man sett i många filmer, i sitt egna liv o hos vänner innan. Sen överdrivs allt- enormt. Det man känner sig mest långt ifrån sitt egna liv är lyxen, glamouren och allt överflöd! Lägenheter, hotellrum osv är luxuösa! Därmed har de tappat lite av SATC-känslan. Tjejjerna har alltid haft as-snygga kläder, Manalo Blahnik-skor osv. men man har alltid kännt "doften" av smutsig New York asfalt. Resmålet är så fjärran allas liv, så man kan inte ens längta dit. NY är ändå tillgängligt för oss som tittar. Vi längtar alla lite till deras liv, att få ta sig en Cosmopolitan efter jobbet, en helt vanlig tisdag. Att klä sig i Dior o ge sig ut på kryddmarknad i Mellanöstern känns inte lika upphetsande.
Men. Det är SATC. Det räcker.
Förväntningarna var inte skyhöga, med tanke på alla dåliga recensioner. Men, det ÄR SATC, de kan inte bli dåligt. Och de var de såklart inte heller.
Film nr 1 och serien är så mycket bättre. Tjejjerna ger sig nu iväg på resa, alltså bort ifrån City. Bara där missas en del tycker jag. Prinsessan (Carrie) fick ju sin Prins (Mr Big) i första filmen efter många om o med. De som kämpat för barn fick barn, och Samantha är den evige singeln. 52 år. Så vad skulle filmen handla om? Äktenskap.
En hel hög med äktenskapliga problem uppstår såklart. Och vi får se åldersnojja. I stora portioner. Tjejjerna har mao vuxit upp, blivit damer. En del känns igen, det är de vanliga problemen som man sett i många filmer, i sitt egna liv o hos vänner innan. Sen överdrivs allt- enormt. Det man känner sig mest långt ifrån sitt egna liv är lyxen, glamouren och allt överflöd! Lägenheter, hotellrum osv är luxuösa! Därmed har de tappat lite av SATC-känslan. Tjejjerna har alltid haft as-snygga kläder, Manalo Blahnik-skor osv. men man har alltid kännt "doften" av smutsig New York asfalt. Resmålet är så fjärran allas liv, så man kan inte ens längta dit. NY är ändå tillgängligt för oss som tittar. Vi längtar alla lite till deras liv, att få ta sig en Cosmopolitan efter jobbet, en helt vanlig tisdag. Att klä sig i Dior o ge sig ut på kryddmarknad i Mellanöstern känns inte lika upphetsande.
Men. Det är SATC. Det räcker.
Kommentarer
Trackback
