Martinas Kaos

Håhåjaja.

Man får inte bli arg. Absolut inte. Inte på några villkor.

Sovit riktigt dåligt inatt, bebisarna sparkar som galningar, blåsan gör sig påmind, värmevallningar o allmänt oroligt. Sen går N & F upp, jag somnar om en liten stund. Sen brum brum brum! Va i hela friden- klockan är inte ens kvart i åtta. Vad äääää de här. Slammer slammer i våra dörrar utanför. Vad äääää dehär?
Studsar ( nåja, kanske inte.. ) upp ur sängen o ner- jojomen, min flitige herre klipper gräset. NU? Vad göööör du, försöker jag få fram? "jag börjar inte innan nio, så jag tänkte göra lite nytta... " Fram med spade & grep o börjar vända jorden där det färdiga gräset ska ligga. Svetten rinner ( på oss båda av olika anledningar, jag är ju nyvaken o fattar noll änsålänge.. ), muskler spänns o jorden ryker.

Man får inte bli arg.
Och de blev jag såklart inte. Jag har en flitig karl, och jag misstänker att mitt tjat påverkat honom att bli sådan.
Nu har jag frukost i magen o allt känns bra. Skönt- snart har vi riktigt gräs därute!

Älskar min Niklas.