Martinas Kaos

Igår hade jag hoppats på en lugn dag så jag kunde kurera mig, men de sprack.

Somnade ganska bra iaf efter ett varmt bad. Filippa hade lagt sig när jag tappade upp vattnet, men hade tydligen inte somnat. Det var en minst sagt avundsjuk lite tös som kom smygandes in till mig flera gånger. Första gången sa hon med låg stämma, och hundögon; "varför tar du ett liten bad? Trodde bara du duschade". Å vad det sved i lilla hjärtat på mig. Jag lovade ett bad idag istället, och hon gick tillbaka till sängen. Men de var tydligen omöjligt att sova, och hon kom tillbaka o gav mig badleksaker- för inget bad utan det, eller hur? O sen va de de ena efter de andra. När jag klev upp halv tio, fick hon lägga sig jämte mig i vår säng, och vi myste en stund. De stunderna är underbara, när man har sin lilla älskling så nära o hon lägger all kärlek till sin mamma. Tom kliade mig på ryggen, helt frivilligt. Sen kliade jag henne. Tänk att barnen växer upp så fort!? :-( Vill inte alls det. Som hon är nu är hon fantastisk. Och vi får passa på innan bebisarna kommer o ha massor av egentid.

Tyvärr vaknade jag inatt och hade som vanligt svårt att somna om. Och sen vaknade jag kl 0500, ont i halsen som sjutton. Tack för det. De var bara att gå upp, och så tidigt har jag inte vart uppe på länge. Får bara hoppas att dagen blir bättre än såhär.