Martinas Kaos

Så var de lördag- igen.

Inte för att det påverkar mig jättemycket när jag nu går hemma at de är helg, men det är skönt att familjen är hemma.
Niklas spelar match idag mot Halmstad-laget Snöstorp/ Nyhem FF. Fick faktiskt lite lust att gå, men inte på en träningsmatch. Hade de vart en seriematch, så visst. SNFF känns ju nästan som hemma, iaf är det välbekant efter Niklas år i IS Halmia. Då jag var en bra supporter.. På den tiden, utan barn och med jämnåriga "spelarfruar" var det roligt att kolla boll. Men efter Filippa föddes är de väldigt lätträknat- matcherna jag stått o kollat på. Usch så dåligt. Får skärpa mig denna säsong. Filippa är en bättre supporter helt klart, ofta hon är med farfar på vallen. Undra jag om de är kiosken som hägrar mest. O alla fina killar i laget kanske? I vilket fall- jag hoppas hans lår håller, de vore fn om han skadar sig så nära seriepremiären. Till hösten vet vi ju inte hur det blir med fotbollen, det är kanske inte så lätt att va med då när de små har kommit. Sluta helt o träna går ju inte- men frågan är om tid finns för matcher, och om han får en plats ens om han tränar för lite. Jaja, de får bara lösa sig.

Filippa lekte ju frisör på sig själv igår ( skitunge!! :-) )
håhåjaja. De skall försöka bli ordning på luggen idag, de lilla som finns kvar. Så arg jag blev- och full i skratt. Ilskan visade jag mot Filippa- så hon inte gör om de. Men vad jag skrattade när hon tittade bort! Ända sen hon fick klippa Niklas har vi väntat på det, o det tog inte mer än en vecka så hade hon gjort sig själv fin. Eller som hon kom ner o sa; "mamma- de gjorde inte alls ont att klippa mig". Stolt som få. Det förbyttes fort när hon insåg att de inte gick hem hos mamma.. Hennes rum blev välstadat efteråt iaf, nästan utan tjat...

Idag tänker jag en massa på pappa. Igår var hans sista dag på jobbet- efter många om o men. De har behandlat honom allt annat än bra. Efter ca 10 år som anställd, 20 år som god vän till sin chef slutar det såhär, så onödigt. Men nu börjar han en ny resa som han sa, och jag tror faktiskt det kommer bli kanon!! Vi är många som kommer sysselsätta honom- det behöver han inte oro sig för... haha. 
Sen är det som så att pappa inte ville sluta jobba än, han har ett par år till pensionen. Hans jobb är en viktig del i hans liv- som han nu får fylla med annat.  Och de ska inte bara va att gå i affärer- som han tror att mamma vill..

Sen har vi Niklas mormor & morfar med. Usch för att bli gammal. Och det är tungt för svärmor. Det har gått vansinnigt fort- Astrid har nu flyttat till ett korttidsboende inne i Varberg, för det gick inte att ha henne hemma längre. Idag flyttar Erik till en lägenhet i Kungsäter. Tänk att fullt pigg behöva lämna hemmet när man är bra över 90? Han tycker iof att det skall bli skönt att få något mindre. Men det måste vara fruktansvärt att behöva flytta isär när man blir gammal- bara för ett en av dem blir dålig och inte klarar att ha ett eget boende? Det har varit mycket om detta i tidningarna det senaste, och jag tycker att valfriheten skall finnas. Vissa behöver säkert bo var för sig- men om de inte vill bo isär? Då skall väl ett land som Sverige kunna lösa det???
Man känner sig maktlös.



En ledsen liten tjej utan lugg...